Köksredskap

w_hm_dig4206.jpg

Många köksredskap för hundra år sedan såg likadana ut som idag. Andra har vi aldrig hört talas om. En del verkar helt moderna, andra urmodiga. Här kan du läsa om en del av alla de redskap och maskiner som användes i det stora, välutrustade köket på Hamngatan 4.

Separator

Separator och diverse mjölkkärl på arbetsbordet i köket.

Med separatorn kan man skilja grädden från mjölken. Den fungerar så att man häller ohomogeniserad mjölk i en skål som sätts i snabb rotation. Eftersom mjölken väger mer än grädden gör centrifugalkraften att mjölken pressas utåt och grädden samlas i centrum. Därefter leds de ut genom var sitt rör.

Läs mer om Separator

Konserveringsapparat

Konserveringsapparat. Fem glasburkar spänns fast på en platta som sänks ned i grytan och täcks med vatten

Konserveringsapparatens glasburkar fylls med frukt eller annan mat, locket läggs på med en gummiring som packning. Burkarna kläms fast i ställningen, sänks ned i grytan och täcks med vatten. Grytan ställs på spisen. En termometer som sticker upp genom locket visar när vattnet har nått den rätta temperaturen.

Läs mer om Konserveringsapparat

Elektrisk kastrull

En elektrisk kastrull från 1900-talets början. Den ser ut som en vanlig kastrull, men har tjockare botten och ett uttag för elsladd under handtaget. Sladden saknas.

Det finns ingen uppgift om när den här elektriska kastrullen köptes in, men man kan förmoda att den är ungefär samtida med den elektriska brödrosten, alltså från tiden kring 1915.

Läs mer om Elektrisk kastrull
 

Brödrostar

Brödrostarna är dubbla galler med långa handtag. Mellan gallren klämmer man fast brödskivorna för att sedan rosta dem i järnspisen. Gallren liknar dagens galler för korvgrillning

De tidigaste brödrostarna i huset är enkla halster, två rektangulära metallnät som klämmer fast brödet så att man kan rosta det över öppen eld.

Läs mer om Brödrostar

Elektrisk brödrost

Den elektriska brödrosten fungerade så att man lutade brödskivorna mot gallret som skyddar värmelementen. När skivorna var rostade på ena sidan fick man vända dem och rosta andra sidan. På bilden intill rosten ligger det nyrostade frukostbrödet. Bredvid står en glasskål med aprikosmarmelad.

Julafton 1915 fick makarna von Hallwyl en elektrisk brödrost i julklapp. Brödrosten är av märket Volta och tillverkad i Sverige efter patent från USA. Brödet rostas på ena sidan, sedan får man vända det för hand och rosta andra sidan.

Läs mer om Elektrisk brödrost

Legymjärn

Legymjärnen är små formar för att ta ut blommor, stjärnor och andra former ur kokta grönsaker.

Både till vardag och fest ville man att maten skulle läggas upp på ett konstfullt sätt. En del av arbetet i köket ägnades åt att forma maten på olika vis. Med legymjärnen kunde man göra små stjärnor, blommor, kulor och andra former av grönsakerna och använda dem som dekoration.

Läs mer om Legymjärn
 

Formar

Formar för aladåber, glass, puddingar, kakor, timbaler och järpar. Formarna är av olika storlek och modell, de flesta är gjorda av bleckplåt.

Maten som serverades skulle vara smakfullt upplagd. Ett sätt var att gjuta maträtten i en form. Det var vanligt med kött och fiskrätter i gelé - aladåber. För att göra gelé kunde man använda gelatin men det var ganska ovanligt vid sekelskiftet 1900. Vanligare varianter av geleringsmedel var husblås (simblåsan från en fisk), hjorthorn, kalvfötter och fläsksvål. På bilden finns också formar för puddingar, glass, kakor, timbaler och järpar.

Läs mer om Formar

Aluminiumkastruller

Tre aluminiumkastruller med lock på den svärtade järnspisen.

I många finare 1800-talskök ser man vackra koppargrytor och –pannor. I det moderna köket i Hallwylska huset har kopparen stuvats undan och de nya aluminiumkastrullerna fått ta plats.

Läs mer om Aluminiumkastruller

Köttredskap

Styckningsdelar av gris och redskap. Diagonalt under grisfötterna ligger köttyxan. Under den, från vänster: såg, köttklappare, kniv och huggkniv.

Köttyxan (överst) användes för att hugga av större styckningsdelar. Som underlag användes den stora huggkubben som står i köket. Med huggkniven (till höger) kunde man hugga av lite mindre delar. Köttklapparen (till vänster)användes för att slå köttet mört eller platta till det, till exempel för att göra schnitzlar.

Läs mer om Köttredskap
 

Balanskniv

Balanskniven består av tre parallella, bågformiga blad med ett trähandtag i varje ände, som man håller i medan man vaggar kniven fram och tillbaka över det som ska skäras.

Balanskniven vaggas fram och tillbaka i olika riktningar över det som ska skäras. De tre parallella bladen gör att det går snabbt att hacka grönsaker och örter.

Läs mer om Balanskniv

Kaffekvarn

En av familjen von Hallwyls sju kaffekvarnar av gjutjärn, målat i rött och lite blått med gulddekor.

Kaffe såldes förr mest som orostade hela bönor, vilket gjorde att varje hushåll behövde en kafferost och en kaffekvarn. I det Hallwylska huset använde man långpannor för att rosta kaffet i stället för en vanlig kafferost. För malning hade man sju kaffekvarnar: en för vardagsbruk, fyra för moccakaffe, en liten bordskvarn samt en större bordskvarn.

Läs mer om Kaffekvarn

Citronpress

Citronpressen består av två trähalvor. I ena halvan sitter en porslinsskål med hål, i den andra halvan en konvex porslinsdel som passar i den hålade skålen. När en citron läggs i och trähalvorna pressas samman så rinner citronsaften ut genom hålen.

Man lägger en halv citron i porslinskupan, trycker ihop trähalvorna och pressar juicen genom hålen.

Läs mer om Citronpress
 

Struvjärn och krustadjärn

Struvjärn och krustadjärn. Struvjärnet är format som en fransk lilja, krustadjärnet som en veckad, avhuggen kon.

Struvor är friterade och sockrade bakverk som oftast serveras vid jul. Struvjärnet doppas då i en smet gjord av mjöl, ägg och socker och sedan i het frityrolja. Vid förra sekelskiftet skulle de snarare ha friterats i ister. Efter friteringen lossnar struvan lätt från järnet och kan då doppas i socker. Krustadjärnet användes på samma sätt som struvjärnet, men krustaderna var inte söta, utan användes för att servera stuvningar i.

Läs mer om Struvjärn och krustadjärn

Struvtratt

Struvtratten, en plåttratt med långt handtag och tre pipar, användes för att göra spiralformade struvor.

Struvor fanns i olika former. För att få spiralformade struvor användes struvtratten. Smeten hälldes då i tratten och ringlades ned i den heta oljan. Hade man varken struvjärn eller –tratt kunde man ringla smeten genom en pappersstrut.

Läs mer om Struvtratt

Smörkärna

Smörkärna av glas med vevmekanism på locket som får trävispen inuti att rotera.

En ganska liten smörkärna för hemmabruk. När man vrider runt veven snurrar trävispen inuti glasburken. För att göra smör häller man i opastöriserad grädde som har stått svalt några dagar och vevar tills grädden klumpar sig och sen ett tag till, så att smörklumparna går ihop.

Läs mer om Smörkärna
 

Glassmaskin

Glassmaskinen står i diskhon, så att smältvattnet från is- och saltblandningen kan rinna ut.

Glassmaskinen består av ett mindre plåtkärl som sätts fast i en trähink fylld med is och salt. I behållaren häller man en smet kokad av grädde, socker, ägg och vanilj eller någon annan smaksättare. Sedan vrider man runt glassen med hjälp av en vev medan den fryser, så att den blir luftig och mjuk.

Läs mer om Glassmaskin

Fågelboformare

Fågelboformaren består av två halvklotsformade ståltrådskorgar med långa skaft. Den ena korgen får plats i den andra och de sitter ihop med gångjärn, så att den lilla kan klämmas fast i den stora, med riven potatis emellan.

Fågelboformaren användes för att göra friterade korgar av potatis. I dessa korgar kunde man servera stuvning av olika slag. För att göra fågelbon river man potatis grovt och lägger den i formarens större korg. Den mindre korgen trycks ned, så att potatisen kläms fast mellan de båda korgarna. Efter friteringen låter man formarna torka på ett papper. Stuvningen fylls i strax före serveringen, så att fågelbona inte blir mjuka.

Läs mer om Fågelboformare

Fågel- och späcknålar

Fågel- och späcknålar. Fågelnålarna ser ut som stora stoppnålar med öga för garnet som man syr ihop en fylld fågel med före stekning. Späcknålarna är ihåliga i den trubbiga änden, så att man kan klämma fast en långsmal bit späck och sy in den under ytan på en mager köttbit.

Fågelnålarna har öga som vanliga nålar och används för att sy ihop fyllda fåglar med tråd före stekning. Späcknålarna har en ihålig, öppen cylinder i änden där man trär i en långsmal bit späck. Späcket ”sys” igenom ytan på en köttbit. Magert kött späckades ofta med många späckbitar så att det inte skulle bli torrt vid tillagning.

Läs mer om Fågel- och späcknålar
 

Ångkokare

Ångkokaren är en hög gryta av blåemaljerad plåt. Här tillsammans med andra kokkärl.

Inuti ångkokaren finns två mindre grytor med små hål i samt en bottenring som gör så att grytorna kommer upp en bit från botten och inte har direktkontakt med vattnet i kokaren. På så sätt blir grönsakerna som läggs i innergrytorna ångade i stället för kokta och behåller därmed både näringsämnen och färg.

Läs mer om Ångkokare

Ägghylla

Ägghyllan består av fem hyllor med hål för sammanlagt nästan 500 ägg.

Eftersom hönorna inte värpte året om för hundra år sedan, var ägg på vintern inte en självklarhet. Man fick hitta på sätt att konservera dem, till exempel genom att lägga dem i vattenglas (natriumsilikat) som skulle bevara äggen genom att täta dess porer. Tyvärr fungerade det inte alltid så bra. I ägghyllan får det plats närmare 500 ägg i väntan på matlagning eller konservering.

Läs mer om Ägghylla